Fabulous friday

Det kunde varit en ypperlig Femmes-fredag om inte jag och Madeleine vore tvugna att rycka ut i tjänst ikväll.
Har precis avslutat det allra sista SATC-avsnittet ever.
Denna serie har varit min bibel de senaste månaderna och därför är det inte helt utan att jag nu känner en stor våg av tomhet skölja över mig.
Jag är helt övertygad om att fler av er läsare kan relatera till detta.
Råd och tips om bearbetning av sorg, samt tips på andra serier (har redan betat av O.C, OTH, Grey's Anatomy) mottages varmt.
Och nej, jag tål inte varken Scrubs eller Seinfeld. Jag är lite allergisk mot bakgrunds-publikskratt.

Här om dagen satte jag upp lite affischer inför stundande LES FEMMES 27/11 TC 22-02.
Note to self: Prova klä dig nästa gång.
Jag skulle kunna dödat för en klassisk brinnande soptunna tagen direkt ur en gränd i N.Y.
Jag hade med glädje trängts runt elden för att på nått sätt tina upp mina fiskpinnar till fingrar.
Istället häftade jag krampaktigt upp affischer en efter en och hade väldiga problem med siktet.
Life's hard. Rättelse: Life's cold.

Med dessa varma glädjespridande ord lämnar jag er och eran fabulous friday åt era öden.
Vi ses!